Mamsen kom hem idag. Undrar om det var skönt att vara ensam. Och jag svarar att jo, visst var det det. För jag tänker inte säga motsatt, oavsett hur många gånger hon frågar. Bara för att jag sa att det ibland är skönt när hon åker bort. Bort, bort och iväg. Att vara ensam.
Det ÄR skönt att ha lägenheten för mig själv, men ibland kan man visst sakna sällskap. Speciellt nu. Men jag tänker inte erkänna det. Inte nu. För jag vet hur hon undrar.
Det måste ha varit ett hellvete för henne under de där åren när jag knappt umgicks med någon utanför skolan. Men det är så jag var.
Så, lilla mamma. Oroa dig inte. Jag mår bra. Jag lovar.