As if nothing ever happens

Det finns tillfällen då jag lever i en perfekt värld, men inte ens då vågar jag kliva in i den helt. Den är som en skör bubbla som bara väntar på att spräckas, och det vill jag inte att den ska göra. jag vill kunna ta det där klivet in i den närhelst jag får chansen, men jag vill också stå med ena benet utanför den, för att kunna fly explosionen när verkligheten väl kommer ikapp.
Jag vågar inte närma mig dessa människor av rädsla för att de ska upptäcka min bluff, att det finns så mycket jag gömmer och förvränger inför dem, och ändå ska de vara mina närmaste.
Mina närmaste bygger luftslott av moln, som skulle klara av hundra kanonkulor. De ber andra plocka ner stjärnorna åt dem, och det gör andra med vilje.
Mina närmaste tindrar, och jag tindrar brevid. jag tindrar så mycket jag kan och klarar av, av rädsla för att bubblan annars ska explodera.