Carpe Diem

visst går dagarna.

Annars vore det väl konstigt.

Men de går också alldeles, alldeles för snabbt.
Det känns som om vi nyss tog studenten, stod på flaket och skrek i 30 grader.
Det känns som om ví nyss steg av planet efter Resan, stapplande, halvvakna. Då jag för första gången insåg att "This is it. Nu har början till slutet börjat." Men jag tänkte också att vi har hela SOMMAREN på oss, vi kommer hinna bada, sola, åka ut med båten, grilla, fika...

Vi har hunnit med att både grilla och fika. Men bada? Sola? Sånt gör man på dagen, när jag jobbar.

Och igår fikade vi för sista gången. "Säg inte så!" utropade vännerna när jag påpekade det. "Säg inte så!" har jag sagt när de har påpekat hur kort tid det är kvar. Påpeka inte det uppenbara. Lev i nuet, ignorera framtiden.

Carpe Diem, my friends!

Imorgon är ni borta.