fan.

fan som i fan hellvetes jävla skit FAN!
Att du får mig att känna så här. Det borde vara TOTALT JÄVLA FÖRBJUDET!!!!!!
Jag tycker inte ens om dig längre! Du är för fan inte ens söt.
Du ska inte få mig att känna så här!
Förvirrad och ledsen. Som om jag inte kan tänka klart. Och då menar jag inte som om huvudet är fullt av en skön dimma, utan som om 100 miljoner tankar försöker få plats samtidigt.
Och jag hatar dig för det. För att jag inte får vara ifred. För att jag tänker på dig.
För att jag lyckades bygga upp min stolthet men att du sen bara river ner den igen.
Du tittade inte ens på mig och jag vill bara gråta, men jag har aldrig lärt mig hur man gör. hur man bara släpper känslorna lös och skriker och gapar och... och gråter.
För jag har aldrig lärt mig. Aldrig lärt mig reagera. Håll känslorna inne. Jag vet att det finns de som avundas den kunskapen. Att låtsas som om ingenting. Men det skär sönder mig inifrån och jag vill inte vill inte vill inte längre. För jag orkar inte. Ochj tårarna bränner bakom ögonen men jag vet inte varför. varför satte du igång den här orkanen inuti mig som inte kan bryta sig lös. Jag vill bara slå omkring mig och skrika. Men jag är inget psykfall, och du ska inte få mig att bli ett. Men jag vill veta varför. Varför är det så här när jag inte känner ett jäkla dugg för dig? Varför satte du igång såna känslor?

Varför?