Jag är en god människa...

jag är tydligen en god människa, enligt en 70-åring som jag aldrig i hela mitt liv har träffat förut, och med största sannolikhet aldrig kommer att träffa igen.
Jag är en god människa för att jag lät hans fru gå före i kön.
Vad säger man då?

"Du är en god människa."
...
"Eh, tack detsamma?"

Det funkar liksom inte. Hur kan du veta att jag är god bara för att jag låter dig gå före i kön?
De flesta diktatorer kan vara hur artiga som helst, men det är också de som bär det yttersta ansvaret för många av de tortyrer och mord som pågår i världen. Jag köper det inte.
Du är inte god bara för att du är artig. Du är inte god bara för att du har humor eller får människor att skratta.

Nej, du vet att du är god om du är osjälvisk. Om du är beredd att ge upp något som betyder mycket för dig för någon annans skull.

Om du blir glad över att den där kollegan för toppjobbet, trots att du har kömpat för det lika mycket. Till exempel.

Jag menar inte att en god människa lägger sig ner på golvet och säger "varsågod, kliv, stampa och hacka sönder mig om det gör dig glad". En god människa kan förhoppningsvis, men inte nödvändigtvis, respektera sig själv.

Men en god människa kan bli glad för andras skull, inte bara för sina egen.

En helt jävla genomgod människa finns inte. Det tror jag inte.

Däremot tror jag att alla har något gott i sig. I got to believe it.

Däremot vet jag inte om det goda oftast tar ut det onda.